Även om vi fixade alla spelningar som dök upp genom att engagera olika klarinettister och saxofonister kändes det denna sommar (1978) som om det var slut med Scaniazz. Hasse tog sin washboard och flyttade från stan och Björn, vår banjoklippa började rikta in sig på sina vidare musikstudier. Jag själv hade träffat och fått ihop det med en tjej som var musiker, som spelade fiol och sjöng – mest svensk folkmusik. Så jag började fraternisera med ”filarfolket” och hade dessutom en granne som också spelade fiol och var en fenomenal och passionerad utövare i genren. Han lockade ständigt in mig till sig för att höra nyupptäckta spelmanslåtar från olika landsändar, och vi hade sessions i stort sett varje natt.
Men jag saknade att spela jazz så jag, Stefan och några till började frekventera en lokal hos en kille som hade ett hus på Gamla Väster där vi kunde jamma, lite mot gentjänsten att han kunde sitta med och spela tvättbräda. En dansk klarinettist var med och en ung kille som även han lystrade till namnet Stefan och som jag stött ihop med på Café Syd. Han spelade sopransax och klarinett och var tämligen okunnig beträffande vår musik, men ytterst samarbetsvillig och positiv, en frisk fläkt i sammanhanget. När jag hörde hans raka ton på saxen associerade jag till tidig New York jazz (c:a 1923) innan den blev påverkad av New Orleans sönernas spel och jag började skissa på arrangemang från Fletcher Hendersons repertoar, en pionjärorkester som var typisk för den stilen.
Scaniazz spelar Don’t Think You’ll Be Missed. Inspelat live i 1979.
- Paul Bocciolone Strandberg, kornett
- Stefan Edenborg, sopransax
- Rolf Kärfve, banjo
- Stefan Kärfve, tuba
- Per Oldaeus, trummor