Det var inte konstigt om man lekte med tanken på att emigrera till New Orleans, ett ställe dit folk åker från hela världen för att få höra den musik som man älskar att spela. Vi tillbringade större delen av en dag för att leta upp det lokala musikerförbundet och diskutera saken. Vi rörde oss plötsligt i kvarter som inte var så roliga och det enda vi kom fram till var att man i vår situation måste gå via New York för att få arbetstillstånd.
De som åker till ”jazzens mecka” regelbundet har antingen hyfsat gott om pengar eller vill dit så gärna att de lyckas göra uppoffringar och spara en slant. Två år senare blev vi inbjudna till New Orleans igen för att spela på ”The 1984 Louisiana World Exposition”, och det hade varit fantastiskt men vi hade helt enkelt inte råd och lyckades inte hitta någon sponsor till att bekosta resan. Den bistra verkligheten!
Kvar finns fina minnen och ett ”certificate of merit” som vi fick av en representant för borgmästaren vid en liten ceremoni när vi spelade på Jackson Square. Jag är stolt över det!
Appendix I
Jag passade även på att bli medlem i New Orleans Jazz Club och var en flitig läsare av deras högintressanta tidskrift ”Second Line” under de kommande åren.
Appendix II
Några fler bilder innan vi motvilligt lämnar New Orleans:
