Det hade redan varit ett bra år för oss med den äventyrliga Cat-expressen och succén i San Sebastian, och när hösten kom kunde vi förkovra oss, slipa på stilen och sikta in oss på nya utmaningar. Festivalen hade gett oss mersmak och vårt reklammaterial uppdaterades med en version på engelska och jag började så smått slänga ut nya krokar.
Vi hade gott om spelningar, med en gyllene tid på Chinatown och med regelbunden efterfrågan från nationerna i Lund och motsvarande ställen i Göteborg. Några långa resor till Stockholms klubbar var inte aktuellt i den här perioden, då styrde vi hellre kosan till Köpenhamn där vi ofta spelade på Vognporten och De Tre Musketerer.
Det var långa, tuffa spelningar med dansande publik som sällan var koncentrerad nog att visa uppskattning i paritet med det som spelades men det var helt i sin ordning. Man accepterade vår stil och vårt repertoarval och vi visade tidigt att vi inte tänkte kompromissa. Folk som kom fram och bad om någon av de vanligaste sönderspelade tradjazz-låtarna viftades bort. Vi var väl inte helt eniga dock. Uffe tyckte ofta att vi skulle ”spela något som packet känner igen”, men jag lyssnade aldrig på honom. Den repertoar som vi jobbat med och älskade att spela hade slagkraft nog och en låt som nästan alltid var med var Everybody Loves My Baby.
Scaniazz spelar Everybody Loves My Baby, live inspelning på Värmlands Nation, Lund.
- Paul Bocciolone Strandberg, kornett
- Ulf Björkbom, sopranosax
- Björn Ekman, banjo
- Stefan Kärfve, tuba
- Hans Bendroth, washboard
- Agneta Engström, sång
Appendix I
En originell låt på vår repertoar var ”Dixie Knows”, en komposition av Jelly Roll Morton som han själv aldrig spelade in.
Scaniazz spelar Dixie Knows av Jelly Roll Morton, live inspelning på Värmlands Nation, Lund.
Appendix II
Och så var det en annan hit: Cake Walking Babies som vi gjorde som en duett inspirerade av Clarence Williams båda inspelningar.
- Paul Bocciolone Strandberg, kornett
- Ulf Björkbom, sopranosax
- Björn Ekman, banjo
- Stefan Kärfve, tuba
- Hans Bendroth, washboard
- Agneta Engström, sång
Appendix III
Trots vår lilla sättning ville vi ibland spela låtar från idoler som King Oliver’s Creole Jazzband. Canal Street Blues är ett bra exempel på vad vi kallade ”gungetempo” och en låt som ”bara maler på”.