Vi hade gjort vår sista spelning i Oslo och vår värd bjöd på en flaska whisky. Trots att vi som var medlemmar i den här upplagan av Scaniazz uppenbarligen inte befann oss på riktigt samma nivå när det gällde musikalisk utveckling inom idiomet och kanske inte heller i fråga om ambition, så var det mycket som var bra. Den goda disciplinen till exempel, som präglade både utförandet av arrangemangen och logistiken runt spelningarna, och det var också bra att kröken inte var ett lika stort inslag i orkesterlivet längre. Men plötsligt utbröt nu, under tilltagande berusning och helt överraskande för mig ett storbråk i bandet som varade natten igenom (till vånda för den tålmodige och välmenande värden och hans grannar).
Visst fanns det slitningar, olika engagemang musikaliskt sett och skiftande förväntningar på verksamheten, och självklart kan missnöje ackumuleras när man turnerar under knappa förhållanden, men jag hade nog inte gissat att när ljuset liksom motvilligt inträdde och erbjöd en ny dag var bandet i princip upplöst. Hemfärden med bussen från Norge till Malmö lär ha skett under tystnad. Själv var jag då på väg till Stockholm tillsammans med vår trummis Pålle där jag skulle medverka i en TV-inspelning med ett annat band. Det som gjorde mest ont var att alla mina arrangemang därmed hamnade på soptippen så att säga. En tröst; vi hade fått ett inspelningskontrakt med ett amerikanskt skivbolag och det beslöt vi att fullfölja så därmed blev en del av repertoaren åtminstone ordentligt inspelad.
Scaniazz spelar Jelly Roll Mortons Chicago Breakdown. Inspelat live i 1979.
- Paul Bocciolone Strandberg, kornett
- Stefan Edenborg, sopransax
- Rolf Kärfve, banjo
- Stefan Kärfve, tuba
- Per Oldaeus, trummor