Scaniazz Story – följ med på en odyssé! Episod 9

Sjuttiotalets början dominerades på musikscenen av den politiskt medvetna så kallade ”proggen” men det allmänna kulturklimatet innebar också en acceptans av allehanda musikstilar som balalaika-musik, rebetiko från Grekland, svensk folkmusik med flera. Vår 20-talsjazz passerade väl också (nätt och jämnt?) nålsögat så när det blev dags för folkfest i Kungsparken var vi med där på stora scenen (där tidigare år bland andra Cornelis Vreeswijk och Hoola Bandoola Band gjort succé) och fick ett fint mottagande. Det var nog den tuffaste spelsituationen dittills för oss och det kändes som om alla unga människor var på plats. Vi spelade varje år 1973-75. De ”röda bönorna” var kritiska till Neta’s sångtexter som handlade om ”Big Boy” och liknande. Synd att de inte begrep att gräva lite djupare för att förstå bättre och för att hitta den feministiska guldgruva som de tidiga bluessångerskornas alster ofta utgör. Lasse Hejll, konstnären som vi delade replokal med var en av grundarna till Folkfesten. Han brukade dessutom göra affischerna och spela in en del av konserterna. Här följer en upptagning från 15 juni, 1974 som handlar om den tuffa bruden ”Birmingham Bertha”. Tänk på att det är tidigt i bandets historia.

Scaniazz spelar Birmingham Bertha på en utomhuskonsert i Malmö, 15 juni 1974.

  • Paul Bocciolone Strandberg, kornett, sång
  • Ulf Björkbom, sopranosax
  • Göran Holmberg, banjo
  • Stefan Kärfve, tuba
  • Hans Bendroth, trummor
  • Agneta Engström, sång

Appendix I

Idag drömmer vi oss tillbaka till folkfesten den 16 juni 1973. Scaniazz äntrar scenen och stampar in Le marchand de poissons av Sidney Bechet. Det var bandets första framträdande i det sammanhanget!

Scaniazz spelar Le marchand de poissons av Sidney Bechet på en utomhuskonsert i Malmö, 16 juni 1973.

  • Paul Bocciolone Strandberg, kornett, sång
  • Ulf Björkbom, sopranosax
  • Povel Sörbris, banjo
  • Stefan Kärfve, tuba
  • Hans Bendroth, washboard

Appendix II

Göteborg och Volrat Tham, där vi spelade regelbundet låg inom dagsreseavstånd men eftersom en del måste jobba till kl 17 c:a, kom vi alltid fram i sista stund med arrangörerna oroligt vankande av och an utanför entrén.

Appendix III

Så här såg vår första presentationsfolder ut 1974:

«