Scaniazz Story – följ med på en odyssé! Episod 24

En dag styrde jag långsamt stegen mot replokalen med kornett-fodralet i handen. Jag var nervös och kom med avsikt lite sent till en repa. De andra var redan på plats. En av dem var vår gäst för kvällens spelning på Chinatown. Jag stannade utanför och lyssnade. Det lär fantastiskt på ett sätt. Lite rostigt på ett annat. Gästtrumpetaren var ingen mindre än Louis Metcalf en veteran från USA som hade spelat med King Oliver, Fletcher Henderson och Duke Ellington, ja nästan med alla. Jag gick in och hälsade och stampade in Everybody Loves My Baby. Nackhåren reste sig!

Ett viktigt inslag i replokalen var en jukebox som Uffe hade fixat någonstans och jag stod för de flesta 45 varvsskivorna som nästan uteslutande var EPs med 20-talsjazz, och väggarna hade vi tapetserat med foton på alla våra idoler. Metcalf blev på gott humör och kunde berätta självupplevda anekdoter om de flesta. Samtalet fortsatte på Chinatown innan kvällens succé-spelning (den 13 augusti 1976). Hur var King Oliver? Var det jobbigt att spela Fletcher Henderson’s arr? Oj, var Louis snabb som Dizzy på Lincoln Gardens…?

Spelningen gick fint och några veckor därpå (den 28 augusti) spelade vi tillsammans igen på Lunds Nation.

Scaniazz spelar Jackass Blues, live inspelning på Chinatown, Malmö 13 augusti 1976.

  • Paul Bocciolone Strandberg, kornett (solo 1 och 3), sång
  • Louis Metclaf, trumpet (solo 2)
  • Dan Vernhettes, trumpet (solo 4)
  • Ulf Björkbom, sopranosax
  • Rolf Sjöö, piano
  • Björn Ekman, banjo
  • Stefan Kärfve, tuba
  • Hans Bendroth, washboard
  • Agneta Engström, sång

Appendix I

Här är (den primitiva) affischen från Louis Metcalf’s besök.

Appendix II

Jag och Louis Metcalf!
Vårt samtal varade länge och rörde sig om den respekterade trumpetaren Charlie Creath hemma i St. Louis, om Armstrongs intro till West End Blues som King Oliver hade nerskriven och uppfodrade den unge Metcalf att spela in, om den jobbiga repertoaren med alla tonartsbyten i Fletcher Hendersons orkester, om förståelsen för de individuella musikerna-egenskaperna hos Duke Ellington, om upplevelsen av Olivers Band på Lincoln Gardens, hur olika de lät från kväll till kväll och så vidare. Mycket att ta in men jag minns det mesta.

Appendix III

Det är en lång väg i tid och rum från jazzvärlden i 1920-talets St Louis och New York, som skolade Louis Metcalf, till en jazzdans på Lunds Nation. Men vi gjorde vad vi kunde för att överbrygga klyftan…

Appendix IV

Här är en sista bild på Louis Metcalf med Scaniazz 1976! I morgon ger vi oss ut på nya äventyr…

«