Om man frågar Paul Strandberg som är The Absalon Orchestra’s kapellmästare (eller vi kanske istället borde säga bandleader) om en kort redogörelse för orkesterns policy, så svarar han med ett elegant fempunkts-program: -Det viktigaste för orkestern är att ha bra, notkunniga musiker villiga att följa orkesterledarens intentioner. Orkestern spelar till dans. Och den spelar alla typer av dansmusik. Melodin sättes alltid i främsta rummet. Och slutligen vinnlägger sig orkestern om noggranna repetitioner. Detta är solida principer.
The Absalon Orchestra är mycket nära associerad med Scaniazz, en annan kombination ledd av Paul Strandberg, som nu i åtskilliga år med framgång ägnat sig åt att spela s.k. “repertoar-jazz”, vilket i detta fall är äldre jazz framförd med entusiasm, värme och säker stilkänsla. Absalon arbetar med en “lättare” mapp-lättare i den mening att man vanligen spelar mera allmänt välbekanta melodier. Den sista bemärkningen innebär förvisso icke att man svingar fram i gamla uppkörda spår. Wabash Blues, I want a Little Girl och A Porter’s Love Song tillhör inte vardagsrutinen numera, för att inte tala om sådana återupptäckter som Just Pretending och Alone At Last.
Genom ett flitigt dubblerande av olika instrument lyckas The Absalon Orchestra även med konststycket att på sin lilla numerär skapa en förbluffande klangmässig variation.
The Absalon Boys bringar tillbaka en tid då populärmusik först och främst var en källa till glädje och vederkvickelse- vare sig Ni motionerade på dansgolvet eller satt och tittade på. Så, vilket Ni än väljer just nu- have a nice time!
NOTES by Leif “Smoke Rings” Anderson
Year: 1984 | Title: Some Like It Hot | Ref: MAP84-02