New Orleans 1982.
Nu var det dags, den 8 maj, för den emotsedda konserten i Norska Sjömanskyrkan, ett evenemang som i all sin enkelhet blev final och ”pricken över i” på vårt New Orleans-besök. Lillian var vår speciella gäst och var i toppform i blues som See See Rider, och i vaudeville blues-nummer som I’ve Got What It Takes. Vår andre gäst var Morten Gunnar, den fenomenale norske pianisten som förutom att förstärka bandets komp spelade Fickle Fay Creep ett fint solo-stycke av Jelly Roll Morton.
Att vi själva var heltända och spelade våra bästa ”hits” med glöd var en given effekt av att vi var överhopade med starka upplevelser från de senaste tio dagarna. Ledningen för New Orleans Jazz Club var på plats och när det var dags för extranummer kom paraplyerna fram och vi fick till en final i bästa paradstil med en liten men genuin ”second line”.
Inspelat live på The Norwegian Seamens Church i New Orleans den 8 maj 1982. Scaniazz med special guest Lillian Boutté spelar Bourbon Street Parade. Som inledning hör vi några ord från Lillian.
- Lillian Boutté, sång
- Paul Bocciolone Strandberg, kornett, sång
- Arne Højberg, trombon
- Ulf Björkbom, sopranosax
- Jan Nilsson, klarinett, altsax
- Morten Gunnar Larsen, piano
- Björn Ekman, banjo
- Stefan Kärfve, tuba
- Hans Bendroth, washboard
Appendix I
Vi spelade också Jelly Roll Morton’s Black Bottom Stomp på konserten i Norska Sjömanskyrkan. Lite lugnare tempo än Morton’s original men i övrigt i stort sett samma arrangemang med bland annat banjo-solo.
Appendix II
Vi hade den stora turen att en man med bra utrustning spelade in hela konserten i Norska Sjömanskyrkan i New Orleans. Vi gav så småningom ut den på en demo-tape!
