Neta’s kompis som jobbade på Hemmets Veckotidning dök upp tillsammans med en fotograf vid replokalen och det blev ett klatchigt reportage. En tid senare blev vi kontaktade av ett Stockholmsföretag som hade sett artikeln och en träff i vår replokal i Malmö överenskoms.
Man skulle göra en stor kampanj för Caterpillar enligt amerikansk modell med ett specialchartrat tåg som gick genom Sveriges avlånga land och stannade i 23 städer under ett par månader. Vilken vår det blev! (1975) Först hade vi någon slags testspelning i Norrköping för sjuksköterskor som egentligen ville dansa till svensktoppsmusik, varför vi kom i svårigheter och blev i stort sett utbuade. Men vi var härdade genom Chinatown-spelningarna och körde konsekvent vårt stuff. Under den följande Caterpillar-kampanjen fick vi köra våra låtar med undantag för att man ville ha med ”I’m Looking Over a Four Leaf Clover” som på svenska blev ”Alla Behöver en Lyckoklöver” som signaturmelodi. Mer om den fabulösa ”Cat Express Tour” snart…
Appendix I
Den 1 april 1975, idag för exakt 45 år sedan var det en artikel i Skånska Dagbladet!
Appendix II
I tidsperioden mellan reportaget i Hemmets Veckotidning och turnén med Cat Expressen hade Göran som spelade banjo slutat. Hans ersättare blev Björn som jag hade lärt känna redan 1971 när han dök upp i vårt kollektiv för att köpa en banjo av Povel. Nu blev han bandets minsting som verkade stortrivas och i traditionen av sina föregångare bidrog han med ett stadigt, orubbligt beat, precis som vi ville ha det. Även om vi inte hade så mycket tid att repetera så spelades bandet ihop som aldrig förr under turnén med Cat-expressen.
Banjomän i Scaniazz 1973-1975: Povel Sörbris, Bertil Olofsson, Göran Holmberg och Björn Ekman.
