När året 1981 gick mot sitt slut gjorde vi en Stockholmstur och spelade på Stampen/Gamlingen och på Mosebacke. Fabian hade vikarierat för Uffe på klarinett och sax vid flera tillfällen och nu provade vi att ha med båda vilket slog väl ut. Vi fick nu en fyllig repertoar och större variation.
Den musik, 1920-talsjazz som inspirerade oss är till största delen arrangerad även om improviserade soli sticker ut. Antingen läste musikerna skrivna arrangemang som hos till exempel Duke Ellington eller Fletcher Henderson eller så satt det en pianist i studion och delade ut stämmor som i Jelly Roll Morton’s fall eller i Louis Armstrongs Hot Five.
Men arrangemangen är i det här fallet bara en stomme, en nödvändig sådan men också en utgångspunkt för personlig tolkning för uttryckssätt som omöjligen kan förmedlas via notskrift.
Äntligen! Detta som är så oerhört svårt att få till. Nu hade vi i Scaniazz fått en spännande balans mellan improviserade och arrangerade ensembler, mellan planerat och intuitivt musicerande, mellan det svåra och skenbart enkla.
Det var värt mycket att försöka att hålla ihop ett band av den kalibern. Och det gick!
Men allt var inte frid och fröjd- inte alltid. Det var en fest att vara ute och spela och ibland tyckte man sig behöva ta något glas extra men det fanns gånger då det blev fel.
Några exempel: En gång när vi kom tidigt till Holland för att spela en fredagkväll gick de båda rörblåsarna iväg på en krogrunda INNAN spelningen. En dödssynd, och jag och de andra skämdes inför publik och arrangörer när ingenting blev ordentligt spelat. En annan gång hängde Fabian kvar och tog sig en blecka (och blev bråkig och till slut utkastad) efter spelningen, men på SAMMA ställe där vi gjort succé på eftermiddagen, -en annan dödssynd då vårt goda rykte hamnade i soptunnan.
Sådana incidenter är naturligtvis preskriberade och i de flesta fall förlåtna men några enstaka sura minnesfragment går tyvärr inte att helt sudda ut. I bästa fall kan de omvandlas till dråpliga anekdoter.
Appendix I
En melodi som man varken kan eller vill komma ifrån när man spelar tidig jazz är ”High Society”. Här i en inspelning från Malonne i Belgien när stämningen närmade sig kokpunkten!
Scaniazz spelar High Society. Inspelat live i Malonne, Belgien den 14 november 1981.
- Paul Bocciolone Strandberg, kornett
- Arne Højberg, trombon
- Ulf Björkbom, sopransax
- Björn Ekman, banjo
- Stefan Kärfve, tuba
- Hans Bendroth, washboard