Jag har berättat om en lyckad turné i England och Nederländerna i augusti 1982 och nämnt en tripp till Göteborg i september. Därefter avtog alls inte intensiteten i verksamheten. I mitten på oktober blev det ett nytt besök i Belgien med en spelning även i Roermond i Holland. Sedan blev det tre succé-spelningar i hemmaregionen med Lillian Boutté som gjorde sitt första Sverigebesök och sedan begav vi oss norrut med vår turnébuss. Stampen i Stockholm avverkades den 3 november och sedan lyckades vi ta oss till Umeå för att spela dagen därpå. I Uppsala på Uppnäs hann vi både med att spela och ta några bilder som kunde användas till omslaget på en kommande LP. Jazzfestivalen i Mjölby fick avrunda turen.
Den 11 oktober hade vi tagit en ny tur till Sweet Silence Studios i Köpenhamn med sikte på att spela in till ytterligare en LP för Stomp Off. Den här gången hade Bob Erdos , chefen i USA, ett önskemål om att inkludera en låt som hette ”Spanish Mama”. På den enda originalinspelning som vi och Erdos kände till är det Doc Cook’s orkester som spelar. Det var ett Chicago-baserat storband kryddat med några musiker från New Orleans och arrangemanget var knöligt med tonartsbyten med mera och det hamnade i slutstycket i den obekväma tonarten dess, kort sagt inte vår vanliga stil.
Men vi antog utmaningen. Jag gjorde ett arrangemang baserat på Cook’s inspelning. Vår trombonist Arne som inte var någon notläsare fick kämpa med att träna in sina stämmor på gehör efter originalinspelningen.
Till slut satte vi den och producenten Erdos’ ord när han fick inspelningen är bevingade ur Scaniazz-hänseende: ”It knocked me out!”
Scaniazz spelar Spanish Mama. Inspelat i Köpenhamn, den 11 oktober 1982.
- Paul Bocciolone Strandberg, kornett
- Arne Højberg, trombon
- Jan Nilsson, klarinett, altsax
- Morten Gunnar Larsen, piano
- Björn Ekman, banjo
- Stefan Kärfve, tuba
- Hans Bendroth, washboard
Appendix I
Har man Malmö som utgångspunkt blir det lätt att man styr kosan söderut till en massa roliga länder och för Scaniazz del innebar den rutten många succéer och lyckade publikmöten. Men det fanns en möjlighet och vilja att också presentera musiken för våra landsmän uppåt i det avlånga Sverige. Men bortsett från fina vattenhål i de två största städerna var möjligheterna att slå sig in med tidig jazzmusik små. Vanligtvis hade man en annan typ av jazz på programmet. Mest omöjligt var det i Umeå som var kända för att ge nobben åt vår genre men jag lyckade ändå till slut placera oss där, i den fina Scharinska villan (4 november 1982). Publikt var det inga problem att nå ut. Både där och på den lill jazzfestivalen i Mjölby blev det succé och recensionerna var positiva även om de genomlyses av en osäkerhet och kanske ett uns av skepsis inför vår musik och vår närvaro i sammanhanget.
Appendix II
Inspelning från Umeå
Det finns en ljudupptagning av vår konsert i Umeå 1982. Inspelningskvaliteten är inte den bästa men det är återigen ett roligt dokument. Vi spelade bland annat en låt av trumpetaren Jabbo Smith.
Scaniazz plays Lina Blues. Inspelat live på Scharinska Villan, Umeå, den 11 november 1982.
- Paul Bocciolone Strandberg, kornett
- Arne Højberg, trombon
- Ulf Björkbom, klarinett
- Jan Nilsson, altsax
- Björn Ekman, banjo
- Stefan Kärfve, tuba
- Hans Bendroth, washboard
Appendix III
Spelningen i Mjölby fick en speciell efterföljd för mig. Sveriges största jazzpersonlighet, Leif ”Smoke Rings” Anderson var presentatör. Jag hade känt Leif sedan jag gick i kortbyxor, som man sa förr dvs sedan 15-årsåldern, och hade handlat de flesta av mina skivor hos honom men han hade aldrig hört mig spela. Han var heller inte över hövan intresserad av lokala jazzband vilket är förståeligt med tanke på den höga nivån på den klassiska jazz som han vanligtvis lyssnade på och presenterade i radio. Men han gillade vad han hörde av oss i Mjölby och när jag kort därefter stötte på honom på posten hemma i Malmö kom han fram med sitt bredaste leende.
”Jag var alldeles fascinerad (skrovlig stämma) av den där lilla kornetten som du spelade! Nästa gång ni spelar nånstans i närheten kommer jag!”
