Vår första skiva, tillika mig veterligen den första LP med traditionell jazz som spelades in och utgavs i Malmö kom våren 1977. Vår vän Torsten hjälpte till med pengar och fixade studion som låg i Skurup. Där spelades det in helt annan typ av musik och för oss som var gröna i sammanhanget var det en chock att inte kunna höra varandra i den stumma studion och att använda lurar var ett dåligt substitut för det naturligt reflekterade ljudet som vi var vana vid. Vi spelade in en lördag eftermiddag, åt lunch på Svaneholms Slott, tillbaka till studion och sedan hade vi en liten spelning på kvällen på Torstens ställe Jazzåteket i Ystad. Nästa dag spelade vi in lite till och det var allt.
Vi valde en bild från vår Spanientur där vi är på en öde cementerad scen i Bilbao mitt under stekhet siestatid och vi tyckte att den gick hand i hand med titeln som vi valt Some Like It Hot. (Föga visste jag att jag i framtiden skulle korsa vägar med ett tjejband som hette just så -och att jag skulle få ihop det med orkesterledaren!).
Skivan trycktes upp i en alltför optimistisk upplaga. Än idag har bandmedlemmarna rikligt med exemplar i vinds- och källarutrymmen, och den dyker ofta upp på loppisar och i välgörenhetsbutiker. Vårt skivbolag fick heta ”Growl” men det blev aldrig aktuellt med några fler utgivningar på det.
Appendix I
Trots att vi själva var långt ifrån nöjda med den hastiga produktionen av ”Some Like It Hot” LP:n fick den fina recensioner både i lokalpress och i världens äldsta jazzmagasin.
Appendix II
En annan sak beträffande vår första skiva. George H. Buck är ett välkänt namn för älskare av New Orleans jazz, skivproducent med stort S i jazzens födelsestad. Vår vän Stellan i Göteborg skickade honom en massa inspelningar med svenska band och hans reaktion var mycket glädjande för oss i Scaniazz (även om han fick för sig att vi kom från Danmark). Så här säger han på en svarskassett till Stellan: