Vi startar en ny orkester
The Absalon Orchestra
Varför ville jag starta en ny orkester i början på 80-talet när jag egentligen hade fullt upp med Scaniazz och minst en konstellation till? Jo, jag ville göra mer komplicerade arrangemang. Den tidiga jazzen som spelades in på skivor med Louis Armstrong, King Oliver, Jelly Roll Morton och andra jazzikoner är långt mer organiserad än vad folk i allmänhet tror.
När man skrapar på ytan hittar mycket att låta sig bli inspirerad av. Precis som i solo-insatser vill ”hjärnorna” bakom musiken sticka ut och fånga intresset med sina arrangemang. Man tänjer på de traditionella ramarna för hur musik ska låta, följer regler, bryter mot dem, blandar nytt och gammalt. Bästa exemplet är väl Duke Ellington men det fanns så många fler och möjligheterna synes oändliga.
Vill man ta ett aldrig så litet steg på den vägen måste man för bästa resultat komplettera gehörsspelet med att använda noter och repetera flitigt. Jag hade turen att ha några spelkompisar som liksom jag ville underkasta sig allt detta. Vi träffades varje måndag med en kvintett bestående av kornett, två saxar, tuba och banjo. Vi gav oss själva namnet ”The Absalon Orchestra” helt enkelt för att det hade en fin klang och anknöt till vår landsända.
Det som framförallt blev den tändande gnistan för mig var en händelse på ”Joseph Lam Jazz Club” i Amsterdam. Efter en spelning där satte man på en kassett i ljudanläggningen med en orkester som hade uppträtt på klubben några veckor tidigare. Det var ett gäng på fyra eller fem musiker från Paris med just sådana arrangemang som jag hade börjat bearbeta i bakhuvudet, arrangemang som fick en liten grupp att låta stor. Så småningom fick jag tag i deras första LP i Paris.
