Kultur 30 september 2016 15:01 by Alexander Agrell
Paul Bocciolone Strandberg gav jazztraditionen liv och puls
Scaniazz. Paul Strandberg trea från höger. Bild: Per Roland
Paul Bocciolone Strandberg: Remembering.
Paul Bocciolone Strandberg är sedan årtionden en samlande kraft i Malmö och Sydsverige för tidig jazz. Kärleksfullt och metodiskt har han och medmusikerna gett nytt liv åt låtarna, spelsätten och arrangemangsstilarna.
Nu samlar Strandberg ihop sitt förflutna med grupperna Scaniazz (1975-87) och The Absalon Orchestra (1985-88) på en dubbel-cd. Vissa flitiga musiker (Björn Ekman, Jan Nilsson och Sven Bjerstedt) dyker upp på bägge plattorna och överhuvudtaget är det mer om förenar banden än som skiljer.
Musiken funkar förstås lika bra 2016 som på 1980-talet — lättsam, dansant, smittsamt melodisk och säkert spelad, med glimten i ögat. Scaniazz lirade låtar av kändisar som Armstrong, Morton, Clarence Williams och Fast Waller och i botten fanns det New Orleans-rotade, täta och intensiva gruppspelet.
Absalon var något modernare i stilen och tog sig an schlagerdagsländor som “Any ice today, lady?” och “Ack lilla Vera”, bredvid saker av Irving Berlin och Hoagy Carmichael.
Paul Bocciolone Strandberg arrangerade i princip allt, sjöng och spelade framför allt kornett. Man känner att han är ledaren, inte minst i hur hans kornett i melodispelet bitvis ligger lite före resten av bandet, som för att driva på. Men framför allt känns musiken som något kollektivt och ett märkligt spontant väsen, med tanke på hur välarrangerade låtarna är.