Facet’s utveckling som trombonist blev inte den önskade och eftersom vi hade börjat jobba med mina arrangemang som därmed klingade falskt och eftersom vi även fått en och annan offentlig spelning blev situationen alltmer ansträngd. Ingen ville vara den som tog ner vår entusiastiske vän på jorden så vi beslöt oss för att göra en inspelning i hopp om att han själv skulle komma till insikt och det var ett bra sätt att förmedla den sanning som nu sågs i vitögat.
(Det bör påpekas här att det är svårt att spela blåsinstrument. Det kan ta 4-5 år innan det börjar låta bra och helst ska en pedagog och därigenom bra övningsmetodik blandas in).
Under tiden hade vi diskuterat fram ett namn. Skåne-jazz, hmm… Skåne heter Scania på latin… -Scaniazz, där hade vi det!
Lasse, vår bassist kom med ett förslag: Eftersom han fått ett erbjudande att spela bas i ett konkurrerande jazzband kunde han tänka sig att hoppa på det så att Facet kunde ta över hos oss med sin bastuba, och på så sätt fick ju alla fortsätta att spela. Så blev det och vi närmade oss, åtminstone i vår sinnebild alltmer den allra tidigaste jazzen så som den hade förevigats på mängder av skivor med mästarna från New Orleans, Morton, Armstrong, Oliver och Clarence Williams. Ett steg i den riktningen var också att vår trummis Hasse, kanske trött på att vi ständigt ville dämpa hans spel och kritiserade klangen i cymbaler och pukor, övergick till att spela washboard och snart blev en hejare på det.
Nu hände något som gav en skjuts framåt… (fortsättning inom kort!)