Vi åkte till Amsterdam för att spela i radio i början på april 1984.
Den fina sättning som vi hade under 1982 och åren runt omkring hade nu genomgått en förändring på gott och ont och den var hur som helst oundviklig. Uffe vars liv hade blivit alltmer besvärligt, med bland annat följden att hans musicerande blev ojämnt slutade och han föll definitivt ur bilden när han flyttade till Stockholm något år senare. En annan som drog sig tillbaka var Hasse, vår trotjänare på washboard som hade fått en hel del bestyr med nytt boende och familjebildning
Jag har poängterat flera gånger att vår inspiration kom från den klassiska 1920tals-jazzen så som den finns bevarad på otaliga inspelningar, lyckligtvis. På nästan samtliga av dessa finns piano med. Vi hade gjort våra försök att få med en pianist och på några av inspelningarna i Köpenhamn fick vi övertalat Annette Strauss från Peruna Jazzmen att hantera flygeln främst för att få en fylligare klang i ensemblen.
Nu inträffade en lyckokast för orkestern. Fabian, vår klarinettist hade ett jobb med att spela musik i en teaterensemble i Växjö och lyckades få pianisten där intresserad av Jelly Roll Morton. Han hette Bjarne och vi testade honom över en weekend på Jazzhuset i Göteborg, sedan bar det av till Nederländerna.
I Maastricht hade vi fått en fin vännina i Gemma, som var cellist i en känd salongsorkester. Hon hade goda kontakter och lyckades med konststycket att få med vårt jazzband i ”Für Elise”, ett av landets populäraste radioprogram som dittills uteslutande hade presenterat klassisk musik. Till råga på allt spelades det in i Concertgebouw Amsterdam, Hollands världsberömda konserthus med en fantastiska akustik. Programmet gick i direktsändning på söndagsmorgnar vid 10-tiden.
Det var verkligen ett prestigejobb men omständigheterna runt omkring var inte de bästa. För att få ekonomi i resan hade vi accepterat ett annat jobb i en annan del av Nederländerna kvällen före och avståndet gjorde att vi fick köra hela natten och anlända till radioinspelningen utan att ha fått träffa John Blund.
Efter programmet, i logen, presenterades jag för en urgammal, förmodligen världsberömd dirigent som tackade för musiken. Det var ett fint, minnesvärt ögonblick.
Scaniazz är gäster på det holländska radioprogrammet “Für Elise”, och spelar Doctor Jazz, After You’ve Gone och Buttons.
Inspelat på Spiegelzaal, Concertgebouw i Amsterdam, den 8 april 1984.
- Paul Bocciolone Strandberg, kornett, sång
- Arne Højberg, trombon
- Jan Nilsson, klarinett
- Bjarne Löwdin, piano
- Björn Ekman, banjo
- Stefan Kärfve, tuba
Appendix I
Här är en bild från något av våra utlandsäventyr 1983. Hasse, jag och John som var den ständige banjo-vikarien.
